Woopidoo!

Nar jag gick i gymnasiet laste jag textkommunikation som var en underbar kurs och pa den har underbara kursen sa borjade vi varje lektion med den basta uppgiften jag nagonsin fatt under min skolgang. Uppgiften gick ut pa att lararen satte pa en lat och utifran de kanslorna vi elever fick av laten sa skulle vi skriva ner ett minne. Det skulle vara skrivet i forsta person-form i nutid och texten skulle alltid borja med ordet "Jag". Jag ska nu skriva ett sadant minne, fast kanslorna kommer inte fran en lat utan det ar bara ett minne om vad jag gjorde bade i fredags kvall och pa sondagmorgonen. Och jag ska ocksa tacka Anna Wahlberg som har kommit pa den har fina uppgiften. Har ar mitt minne:

Jag blundar och later musiken ta over min kropp. Varje enskild ton styr mina rorelser. Sakta oppnar jag mina ogon och ser ett hav med manniskor som dansar runt omkring mig, men alla ar i sina egna sma varldar. Vi ar sa nara, men anda sa langt bort ifran varandra. Jag ser leenden pa allas lappar. Det ar akta leenden som sprider gladje och varme till alla som ar i rummet. Plotsligt kanner jag hur aven mina mungipor dras uppat och jag ler, stort och arligt. Allt jag kanner ar lycka. Manniskor ar sa harliga i just det har rummet, just nu. Jag borjar rora mig runt i rummet i en konstig dans. Hur jag ser ut har jag ingen aning om, men jag bryr mig inte ett dugg for har far alla vara som de vill. Alla ar accepterade. Alla ar lika vackra. Jag stannar till och sluter mina ogon igen. Later musiken fylla varenda del av mig, ja varenda liten cell paverkas av tonerna. Jag ler.

Det var alltsa sa jag upplevde vara danser och de var underbara! Det var ren lycka och frihet!

Forutom dans, och all yoga vi gor sa har vi hunnit ha en liten fin jamsession med Hanzano i vart hus. Vet inte hur bra det lat, men kul var det. Hanzano hade nagot bakgrundsbeat som vi spelade pa. Hanzano tog basen, jag hade mitt trumpetmunstycke och Emmi korde kazoo.

Vi har ocksa kollat pa en javla massa faglar. For varje dag runt sextiden sa kommer de har faglarna, som heter "herons", till en gata som leder upp till en liten by. Byn heter Petulu och faglarna har gjort den har gatan till sitt hem sedan 1965. Det var pa hosten som de helt plotsligt kom dit en dag och sedan dess har de stannat. Och det ar stort manga av dem, alla trad langs hela gatan ar vitprickiga pagrund av de vita faglarna som sitter dar. Nagra manader, eller om det var ar, innan faglarna kom dit sa hade det varit ett stort kommunistisk massmord och det ar manga som tror att faglarna ar reinkarnationer av alla de manniskor som dog i det har massmordet.. och vem vet det kanske ar sa.

Vi hade ocksa en aventyrsdag da vi hangde med Hanzanos yogakurs-grupp till ett vattentempel. Det var tva simbassanger med vatten som gick upp till hoften och langs langsidan pa de har bassangerna fanns det massa typ hal som sprutade ut vatten.. samsta beskrivningen, men sa har sag det ut:


Fick bli en fin googlebild eftersom minneskortslasaren ar samst...

Sa vid varje san dar vattengrej skulle man be. Fast forst var vi saklart tvungna att ta pa oss sarong. Jag tankte innan vi hade borjat att det skulle vara lite konstigt att be, for jag tror inte pa nagonting och darfor ber jag aldrig. Men nar man kommit in i det sa var det verkligen maktigt. Det var en grymt stark kansla och det kandes sa bra. Det var jattekonstigt och jag var chockad nar jag var klar. Det var en riktigt cool upplevelse.

Tillsammans med yogakurs-gruppen akte vi sedan till ett vattenfall som man kunde ga in bakom. Det var ganska litet, men anda sa vackert for det lag mitt ute i djungeln. Vi satt sedan pa botten en liten bit fran vattenfallet. Vi satt i en ring, alla holl varandra i handerna och tillsammans sjong vi nagot mantra, om och om igen. Det var ocksa en maktig kansla. Det var sa vackert.

Vi at sedan en buffe pa yogabarn. Borjade kolla pa en gratisfilm och at gratis popcorn, men vi gav upp filmen efter nagon timme och drog hem och sov istallet.

Idag har vi bara yogat och hangt i en mysig butik. Emmi har fatt myggbett, som hon kliat upp och pillat massa pa sa de har blivit till infekterade sar. Eftersom hon haft de ratt lange nu och de bara blir varre sa bestamde vi oss att fixa nagon bra salva och den har butiken kan losa alla problem. Vi kom dit och pratade med en kille och han sa att hans mamma skulle blanda ihop en rora och fixa saren med. Vi satt och drack lite te medan vi vantade och efter en kvart var hans mamma klar. Hon la pa den dar smorjan pa saren och tejpade om dem. Helt gratis var det. Sen kopte Emmi ocksa nagra piller som kunde hjalpa processen, na typ pencillin-liknande. Sa nu hoppas vi pa det basta.

Vi at alla hjartans dag-chokladhjartan efter frukosten ocksa och senare pa dagen at vi lite chokladtarta. Riktigt tjockisdag! Och det var grymt jobbigt att yoga med den dar chokladtartan i magen... Sen overgav Emmi mig vid klockan sex idag ocksa. Hon drar till Kuta de tva sista dagarna for att surfa, men eftersom jag inte gillar den staden och alskar Ubud sa stannar jag har och yogar istallet. Det blir forsta gangen vi ar ifran varandra pa fyra manader, skumt skumt! Men sen ses vi pa flygplatsen och flyger hem tillsammans. Om bara tva dagar. Det ar helt sjuukt att det ar sa snart. Kanns overkligt men skont!