Välkommen hem?

Det var exakt en vecka sedan jag kom hem. Tiden har varit ett mysterium hela veckan och jag har inte en enda minut eller sekund varit uttråkad eller inte haft något att göra. Det har varit fullt upp och jag har knappt hunnit slappna av. Jag har egentligen inte haft så mycket planerat på dagarna, men ändå har det hänt saker varenda dag.

Jag kom hem förra fredagen och hela förra helgen hände det saker hela tiden. Jag uppbokad varje sekund, kändes det som. Jag bara flög fram och tillbaka mellan ställen. Både jobbigt och roligt. Det blev så mycket på en gång, jag var van att umgås med en person, inte femtio olika personer på på bara tre dagar. Så på måndagen var jag bara med mig själv. Jag hade ärenden att uträtta på Odenplan på morgonen. När jag var klar där vid tio så bestämde jag mig för att gå till Rådmansgatan och ta tunnelbanan hem därifrån, men när jag kom dit kände jag för att fortsätta gå. Så jag gick Svevägen, förbi Hötorget ner till fontänen vid plattan. Svängde vänster in på Hamngatan och sedan höger på Regeringsgatan. Jag tog sedan lilla Kocksgränd och hamnade i Kungsträdgården. Där stod jag mitt i solen och bara njöt av hur vackert allt var samtidigt som jag kollade på alla fina skridskoåkare. Jag fortsatte sedan mot slussen, men svängde in i Gamla Stan, förbi livrustkammaren och slottet. Jag kom sedan till Stortorget och satte mig på fiket Chokladkoppen som visade sig var underbart mysigt. Dessutom var personalen trevlig och min vita varma choklad var himmelsk. Kanske lite för söt, men ändå galet god!

Efter min fika fortsatte jag hemåt. Jag gick till slussen och sedan Götgatsbacken över till älskade söder. Det finns inget ställe i hela världen som är bättre än söder. Det är något magiskt med den delen av staden. Det är så vackert där och solen lyste och gjorde det ännu vackrare. Det var dessutom inte alltför kallt utan bara lagom friskt i luften och jag bara kände hur jag trivdes och kände mig hemma igen. Jag hade landat. Jag gick runt på söder på massa små bakgator som jag inte gått sedan jag var 15 och hängde som mest på söder. Det var mysigt och solen sken. Det blev sedan skanstullsbron och sedan raka vägen hem. Sen blev det en hundpromenad på en timme och efter det skyndade jag mig iväg till Högdalen för att ha min första trumpetlektion på fyra månader. Det var ett fint återseende med min trumpetlärare Oscar, en underbar och virrig människa! Så mycket spelande blev det inte, vi satt mest och pratade och gjorde rent min trumpet som stått och dammat igen i ett hörn i mitt rum..

På kvällen blev det sedan middag med mina fyra närmaste vänner och det var också mysigt! Så jag hade värsta mysdagen och allt var bara jättebra. Promenaden fick mig att minnas hur vackert och underbart Stockholm är och att sedan träffa mina underbara vänner fick mig att må ännu bättre. Det var fint.

Vad jag mer gjort sen jag kom hem är kanske inte så kul att veta så jag tar det bara kort.

Fredag

- Komma hem

- Middag med familjen

- Sova hos finaste Sophie 

Lördag

- 50årsfest

- Träffa Disa och hennes nya hund Urwis som var sötast i världen

- Än en gång sova hos Sophie

Söndag

- Teater 

- Hänga på 44an och träffa gamla vänner

- Middag hos Janines pappa. (Janine är min brors flickvän) Det var en trevlig middag!

- Sova hemma för första gången!

Måndag vet ni.

Tisdag  

- Hänga med Disa som var halvsjuk och hennes sjuka inneboende. Jag och Disa hade en superfrukost.

- Sjukhusbesök med Hanna, inneboenden.

- Storhandla på Ica Maxi i Nacka  

- Spela massa trumpet

- Ha en hemmakväll för första gången

Onsdag

- Skjuta pistol ute i skogen med min kära far och hans vän

- Repa med storbandet, jobbigt det där med trumpeten!

- Sova hos Sophie igen

Torsdag 

- Vaknade och tänkte dra hem, men märkte då att jag var inlåst i lägenheten.

- Gjorde gröt och väntade på att Sophie skulle komma hem på sin lunchrast och släppa ut mig

- Kollade på Kyss mig, som var väldigt bra

- Blev utsläppt och åkte hem

- Spelade massa trumpet 

- Sökte jobb

- Träffade Ella!!

Och nu är det fredag och idag ska jag klättra och sen blir det Thaimat med Lybeck och Cass. MUMS!

Det är väldigt konstigt att vara hemma. Det är så mycket intryck och så mycket folk. Sjävla känslan av att vara hemma är egentligen inget speciellt. Det går så fort att anpassa sig till något man känner till så bra. Redan första dagen kändes allt som vanligt igen, jag var ju hemma i min lägenhet där jag bott hela mitt liv. När jag sedan började tänka på att jag för två dagar sedan satt i Ubud så kändes däremot allt helt skevt. Det var jättekonstigt. Men jag trivs hemma och livet rullar på för fullt. Ibland är det dock lite för mycket. Jag är ju van vid att inte planera och bara ta dagen som den kommer. Så funkar det inte riktigt här. Och jag saknar livet på resande fot, men det är ändå skönt att vara hemma igen, men jag stör mig på att jag förstår vad alla säger runt omkring mig. Jag bryr mig inte om vad alla på hela tunnelbanan pratar om. Jag vill inte veta, jag vill att de ska prata något okänt språk så jag slipper förstå och ta till mig allt de säger.

Det som kommer hända nu i mitt liv är att jobbletandet ska komma igång på allvar! För jobb måste jag ha! Jag säger farväl till den här resedagboken och tar tag i mitt riktiga liv. Jag släpper resan och tackar för alla kommentarer och läsningar.

Puss och kram från mig!

Ni får lite smakprovsbilder från Ubud också, resten kommer när jag fixat mitt minneskort. Vet inte om jag kommer lägga upp dem här dock, men på facebook kommer de finnas! 

På moppeäventyr innan vi drack bajskaffe och träffa Polisen

Här sitter de och gör bajskaffe

En ganska stor fladdermus

Vulkan och berg

En väg i Ubud

Ubud-Dans

Mer dans

Och ännu mer dans

Sen kom nå läskigt som också skulle dansa

Massa yoga blev det!

Chilla på övervåningen i Hanzanos hus

Captain Morgon i Balikläder!

Morgon på väg till yogan

DANS

DANS!

Död fågel som fastnat i trädet

Mer fåglar

Och här är det massor av fåglar! 

Här var vi i vattentemplet och skulle be

Be, be, be

Och be lite mer

Här var det heliga vattnet som sprutades ut i bassängen 

och som man bad under

Liten fin gemensam bön

Sen hittade vi ett litet vattenfall i djungeln

Det gick vi in bakom

Djungeltempel

Sen var det alla hjärtans dag och vi åt chokladhjärtan

Och vi gjorde om mina trasiga byxor till en tröja

Skjutsade ner Emmi till bussen som tog henne 

till Kuta

Ryggsäck, bräda och en liten väska till, inga problem! Allt på en gång

Sen var det middag......... och inte vet jag vad det var

jag åt

Muuums

Moppekiosken jag köpte maten ifrån

Art Zoo!

Street Art

Badminton

På väg till sista morgonyogan

Pussa hejdå till min flipflop, haha.

Och sen slänga dem....

Äta lunch!

Vänta på taxibussen.........

väntade liiiiiite för länge..... snackade med en 

snäll taxichaffis och lyckades övertalla honom att  

ringa till busskontoret

och fråga hur det gick med min buss...

vänta lite till..... men sen kom den, bara

50 minuter sen!

SISTA DAGEN

Det har helt galet och omojligt att forsta, men om 8 timmar sa sitter jag pa mitt plan hem och redan om 2 timmar lamnar jag Ubud. Det ar helt galet och ofattbart. Men jag har haft tva yogalektioner idag och verkligen njutit av varmen och maten och ALLT. Sa nu ar jag beredd att dra hemat mot kalla Sverige!

Sedan Emmi lamnade mig har allt bara flutit pa som vanligt, forutom forsta natten. Det var svart att somna sa jag lag och vred och vande pa mig hela natten kandes det som. Om min somnloshet berodde pa att Emmi forsvunnit eller om det var det galet varma rummet som tog min somn kan jag inte riktigt avgora.. Dagen efter var det yoga, packning och ett coolt "art zoo". Det var 18arsgrans for att komma in dar for att de hade nakenmalningar.. men vissa var fett snygga och jag blev sugen pa att kopa med mig massa hem. Kopte dock inget for att de var lite for stora och svara att fa med sig. Sedan at jag och Hanzano en sista middag tillsammans och vi festade till det med efterratt till och med! Det var mums! Och nu ska jag skynda mig ivag for att hinna kaka lunch innan jag aker. Ha det bra alla fina sa ses vi i Sverige! PUSS OCH KRAM

Woopidoo!

Nar jag gick i gymnasiet laste jag textkommunikation som var en underbar kurs och pa den har underbara kursen sa borjade vi varje lektion med den basta uppgiften jag nagonsin fatt under min skolgang. Uppgiften gick ut pa att lararen satte pa en lat och utifran de kanslorna vi elever fick av laten sa skulle vi skriva ner ett minne. Det skulle vara skrivet i forsta person-form i nutid och texten skulle alltid borja med ordet "Jag". Jag ska nu skriva ett sadant minne, fast kanslorna kommer inte fran en lat utan det ar bara ett minne om vad jag gjorde bade i fredags kvall och pa sondagmorgonen. Och jag ska ocksa tacka Anna Wahlberg som har kommit pa den har fina uppgiften. Har ar mitt minne:

Jag blundar och later musiken ta over min kropp. Varje enskild ton styr mina rorelser. Sakta oppnar jag mina ogon och ser ett hav med manniskor som dansar runt omkring mig, men alla ar i sina egna sma varldar. Vi ar sa nara, men anda sa langt bort ifran varandra. Jag ser leenden pa allas lappar. Det ar akta leenden som sprider gladje och varme till alla som ar i rummet. Plotsligt kanner jag hur aven mina mungipor dras uppat och jag ler, stort och arligt. Allt jag kanner ar lycka. Manniskor ar sa harliga i just det har rummet, just nu. Jag borjar rora mig runt i rummet i en konstig dans. Hur jag ser ut har jag ingen aning om, men jag bryr mig inte ett dugg for har far alla vara som de vill. Alla ar accepterade. Alla ar lika vackra. Jag stannar till och sluter mina ogon igen. Later musiken fylla varenda del av mig, ja varenda liten cell paverkas av tonerna. Jag ler.

Det var alltsa sa jag upplevde vara danser och de var underbara! Det var ren lycka och frihet!

Forutom dans, och all yoga vi gor sa har vi hunnit ha en liten fin jamsession med Hanzano i vart hus. Vet inte hur bra det lat, men kul var det. Hanzano hade nagot bakgrundsbeat som vi spelade pa. Hanzano tog basen, jag hade mitt trumpetmunstycke och Emmi korde kazoo.

Vi har ocksa kollat pa en javla massa faglar. For varje dag runt sextiden sa kommer de har faglarna, som heter "herons", till en gata som leder upp till en liten by. Byn heter Petulu och faglarna har gjort den har gatan till sitt hem sedan 1965. Det var pa hosten som de helt plotsligt kom dit en dag och sedan dess har de stannat. Och det ar stort manga av dem, alla trad langs hela gatan ar vitprickiga pagrund av de vita faglarna som sitter dar. Nagra manader, eller om det var ar, innan faglarna kom dit sa hade det varit ett stort kommunistisk massmord och det ar manga som tror att faglarna ar reinkarnationer av alla de manniskor som dog i det har massmordet.. och vem vet det kanske ar sa.

Vi hade ocksa en aventyrsdag da vi hangde med Hanzanos yogakurs-grupp till ett vattentempel. Det var tva simbassanger med vatten som gick upp till hoften och langs langsidan pa de har bassangerna fanns det massa typ hal som sprutade ut vatten.. samsta beskrivningen, men sa har sag det ut:


Fick bli en fin googlebild eftersom minneskortslasaren ar samst...

Sa vid varje san dar vattengrej skulle man be. Fast forst var vi saklart tvungna att ta pa oss sarong. Jag tankte innan vi hade borjat att det skulle vara lite konstigt att be, for jag tror inte pa nagonting och darfor ber jag aldrig. Men nar man kommit in i det sa var det verkligen maktigt. Det var en grymt stark kansla och det kandes sa bra. Det var jattekonstigt och jag var chockad nar jag var klar. Det var en riktigt cool upplevelse.

Tillsammans med yogakurs-gruppen akte vi sedan till ett vattenfall som man kunde ga in bakom. Det var ganska litet, men anda sa vackert for det lag mitt ute i djungeln. Vi satt sedan pa botten en liten bit fran vattenfallet. Vi satt i en ring, alla holl varandra i handerna och tillsammans sjong vi nagot mantra, om och om igen. Det var ocksa en maktig kansla. Det var sa vackert.

Vi at sedan en buffe pa yogabarn. Borjade kolla pa en gratisfilm och at gratis popcorn, men vi gav upp filmen efter nagon timme och drog hem och sov istallet.

Idag har vi bara yogat och hangt i en mysig butik. Emmi har fatt myggbett, som hon kliat upp och pillat massa pa sa de har blivit till infekterade sar. Eftersom hon haft de ratt lange nu och de bara blir varre sa bestamde vi oss att fixa nagon bra salva och den har butiken kan losa alla problem. Vi kom dit och pratade med en kille och han sa att hans mamma skulle blanda ihop en rora och fixa saren med. Vi satt och drack lite te medan vi vantade och efter en kvart var hans mamma klar. Hon la pa den dar smorjan pa saren och tejpade om dem. Helt gratis var det. Sen kopte Emmi ocksa nagra piller som kunde hjalpa processen, na typ pencillin-liknande. Sa nu hoppas vi pa det basta.

Vi at alla hjartans dag-chokladhjartan efter frukosten ocksa och senare pa dagen at vi lite chokladtarta. Riktigt tjockisdag! Och det var grymt jobbigt att yoga med den dar chokladtartan i magen... Sen overgav Emmi mig vid klockan sex idag ocksa. Hon drar till Kuta de tva sista dagarna for att surfa, men eftersom jag inte gillar den staden och alskar Ubud sa stannar jag har och yogar istallet. Det blir forsta gangen vi ar ifran varandra pa fyra manader, skumt skumt! Men sen ses vi pa flygplatsen och flyger hem tillsammans. Om bara tva dagar. Det ar helt sjuukt att det ar sa snart. Kanns overkligt men skont!