Bortskamda snorvalpar paborjar sin tvaveckorssemester

Nar jag satte min fot pa paradis-on Nusa Lembongan kande jag en svag besvikelse. "Var det har allt?", tankte jag. Jag hade last om kritvita strander som skulle vara underbara, men det har var bara en helt vanlig strand. Det var precis som alla andra stallen vi varit pa. Nar jag dagen efter hor en kille saga "Det har ar ju paradiset! Brudarna ar bra, det finns mushroom och fem minuter till stranden sa vi va?, pa bred Stockholmska, forstar jag att jag och Emmi har blivit for bortskamda efter fyra manader i Asien. De kritvita stranderna har blivit en vardag och vi imponeras inte av dem lika mycket langre. Efter stockholmarens uttalande lyckades vi dock oppna upp vara sinnen och insag att on faktiskt var bra!

Det fanns bara en badvanlig strand pa on och den hette "Mushroom Beach". Sedan fanns stranden "Dream Beach" och den var verkligen drommande vacker, men det var for mycket vagor dar sa det var lite svart att bada. Forutom stranderna fanns det ett underbart forfallet hus som vi besokte forsta kvallen da vi var uppe pa ett berg for att kolla pa solnedgangen. Det har huset var forfallet, men det sag ut som om det kunde varit taget fran nagon design-tidning, nar det fortfarande var frascht. Det var sa oppet och ljust och tragolven var underbara. Det gar inte att beskriva hur grymt bra det var. Dessutom hade de en grym grill, pool, ett gasthus med tva rum med en dubbelsang i varje och det basta av allt, utsikten! Det lag som sagt pa ett berg sa det var en underbar utsikt, mot solnedgangen. Jag skulle inte tacka nej till det huset, om det varit i lite battre skick.

Storsta delen av var tid pa Nusa Lembongan tillbringade vi pa Mushroom Beach och vi tog det bara jattelugnt! En dag blev det lite moppeaventyr ocksa. Vi var pa jakt efter en ny strand, men aven den dagen slutade pa Mushroom Beach. Min mobil dog ocksa under var vistelse pa on. Jag fick en monstervag over mig nar vi gick langs vattnet och for ovanlighetens skull sa hade jag med mig mobilen, tyvarr. Sedan den vagen sa vagrar mobilen att starta igen. Lite trist for nu kan jag inte spela mina superroliga mobilspel langre!!

Idag var sista dagen pa on och jag gick upp halv sju, for det var dags for lite dykning! Emmi fortsatte sova och jag stack ivag efter en stressad frukost pa hotellet! Dykningen var bland det basta jag gjort! Aldrig tidigare har jag dykt pa riktigt, men nu fick jag lara mig fran grunden. Min instruktor var supertrevlig och det var basta borjan pa dagen. Vi dansade runt i vatten nar jag skulle lara mig grunderna och hade det kul! Sjalva dykningen var rent ut sagt GRYM! Vill bara borja varje dag sadar! Simma runt bland korallreven och bara uppleva sa mycket, samtidigt som det ar lugnt och vackert. Tyvarr fortsatter jag ju inte med dykningen, for nu ar vi i staden Ubud och har finns det inget vatten. Far byta ut dykningen mot yoga istallet, for det ar det man gor har borta!

I Ubud ska vi stanna i tva veckor innan vi ror oss hemat mot kalla Sverige. Det ar daremot for deprimerande att enbart se det som att det ar vara tva sista veckor pa resan. Sa for oss ar det en helt vanlig tvaveckors-semster som paborjas nu. Anledningen till att vi stannar har sa lange ar for att vi ska traffa Hanzano som ar Disas pappa och han kom for ungefar tre dagar sedan. Och Disa ar en av mina basta vanner om du som laser det har inte visste det. Idag nar vi checkade in pa vart hotell sa hittade vi Hanzanos bas-vaska sa vi skrev en fin lapp till honom och hoppas pa att vi springer in i honom senare ikvall eller imorgon.

Det var allt, for den har dumma datorn vagrar lasa av mitt minneskort, sa det blir inga bilder. Stackars min kara bror som klagar pa att jag alltid skriver for mycket, han vill bara se bilder. Kanske dags att han borjar lasa nu !